Det känns alltid lika jobbigt och konstigt att säga hejdå till personer. Det känns lättare att säga "vi ses", eller "see ya'" som alla aussies använder istället för hejdå här, trots att en kanske inte kommer träffa personen igen. I söndags jobbade jag mitt sista pass på restaurangen och det kändes så konstigt. Jag hade faktiskt en riktigt bra sista jobbdag och den avslutades med en australiens avskedssång, lite presenter och en mudcake som jag fick av personalen. Det finns så många härliga personer på restaurangen och det känns lite tråkigt att lämna, speciellt eftersom det var nu på slutet jag började komma in mer i gänget. Så gulligt att de ville att jag skulle stanna och ovan kan ni ju se vad de hade skrivit på en whiteboard för att de inte ville att jag skulle åka (haha). Hur som helst så är jag nu redo för att komma ut och resa med Clara, även fast det känns konstigt att det faktiskt är dags nu. Vi har mycket spännande framför oss, tagga!

Det kändes konstigt att säga hejdå till jobbet, men ännu jobbigare var det att säga hejdå till familjen jag bott hos. De är verkligen så himla gulliga och jag kommer sakna dem! Blev lite tårar och en del ordentliga kramar, men ändå vet jag att jag antagligen kommer komma förbi Brisbane någon gång igen innan jag åker tillbaka till Sverige, så jag tänker mer "vi ses" än "hejdå". 

Nu ska jag, Clara, Jennifer och Cajsa åka uppåt mot Sunshine coast och spendera dagen där, innan jag och Clara sedan ska fortsätta uppåt på egen hand. Så konstigt att jag snart måste säga hejdå till Cajsa och Jennifer också. Nä usch, nu ska jag njuta av dagen och inte tänka för mycket på det.

Vi får se hur uppdateringen kommer bli nu när jag kommer vara på resande fot, men ska försöka skriva lite då och då i alla fall. Vi hörs!

//Emilia