Under hela min vistelse här i Australien har framtiden varit rätt så oklar. Jag har vetat vissa saker jag vill göra, men inte bestämt något eller haft någon klar plan över hur allting ska bli... På ett sätt är det skönt att kunna ta saker lite som de kommer, men just nu har jag hamnat i en fast där jag har behövt fatta väldigt många olika beslut på kort tid och det känns som att  jag har lagt så mycket stress på mig själv från olika håll. En av sakerna som jag känt mig rätt stressad över är resandet. Clara och jag har ju sedan innan vi åkte till Australien haft en plan att resa tillsammans, men det har varit lättare sagt än gjort. Vi har befunnit oss på olika platser och dessutom i olika stadier när det kommer till vad vi vill, så därför har beslut kring enkla saker blivit rätt så utdragna. När ska vi resa? Var ska vi resa? Hur ska vi resa? Vi har haft väldigt många olika tankar och har diskuterat mycket om hur vi vill göra, utan att egentligen komma fram till så mycket. Det är dessutom mycket runtikring som har påverkat hur vi egentligen skulle göra och därför har vi haft svårt att komma fram till något.

 

Så vad händer nu? Jo vi har nu äntligen en plan. Vi har äntligen beslutat hur vi ska börja allting. Efter många besök på resebyråer, samtal i telefon och research på internet, så har jag och Clara nu vår östkusten-resa planerad. Clara har redan lämnat Sydney och är nu påväg uppåt. I slutet av april kommer hon hit och därefter ska vi resa tillsammans hela vägen upp längs östkusten till Cairns. Jag har bokat allting för oss härifrån och upp, så det känns väldigt skönt. Vi har många häftiga äventyr framför oss. Vi vet fortfarande inte vad vi ska göra efter att vi kommit till Cairns, men jag tror vi får se lite hur vi känner då. Nu vet jag i alla fall hur länge jag ska stanna i Brisbane, jag vet vad jag ska göra efter det och jag och Clara har fått ihop en plan tillsammans. Jag känner mig egentligen inte redo att lämna här, så det är med blandade känslor jag räknar ner dagarna. Jag vill inte lämna jobbet, jag vill inte lämna familjen jag bor hos, jag vill inte lämna kompisarna jag träffat här. Fast jag vet att om jag vill, så kommer jag alltid kunna komma tillbaka hit. Det är nog bara bra att komma ut och resa och göra lite annat ett tag. Jag är ju faktiskt här för att resa (vilket alla hela tiden påminner mig om). Dessutom känns det kul att jag och Clara äntligen ska ut på det äventyr vi så länge pratat om. Så nu är det dags att tagga! 

 

 

Det blev ett långt inlägg nu, men jag kände att det behövdes. Nu vet ni lite mer om vad som är pågång och vad jag (och Clara) egentligen ska göra härnäst. Jag hoppas att ni alla har det bra, så hörs vi snart igen!

 

//Emilia