Livstecken från farmen
, Kl. 15:08 |
1 kommentar
Vår arbetskollega på sin häst. Ibland verkar han lite irriterad på våra bristande kunskaper inom farmlivet, men för det mesta är han trevlig.
När vi sprayar så kallat Rats Tail Grass (en sorts gräs som tydligen inte är bra), får vi se många spindlar.
Prommis med en heest.
Ungefär en gång i veckan får vi skjuts till stan för en timmes fritid och det enda vi hinner göra då är att handla mat. Man ser att vi försöker leva billigt: pasta, nudlar, bönor, havregryn och bröd. Dessutom är i princip allt vi köper från affärens egna märke (haha). Vi försöker ändå variera måltiderna lite och till höger ser ni en lyxmåltid.
I förrgår hjälpte vi till att förflytta kossor från en hage till en annan.
Clara kämpar på med att slipa väggar med en icke fungerande slipmaskin.
En dag lyxade vi till det med hemgjorda köttbullar och potatismos.
Emilia posar med sina nya kompisar som snart ska graviditetstestas. På en cattle station vill man få kossorna så stora som möjligt och gärna gravida för att få mer pengar när man säljer dem vidare.
En dag jobbade vi fram till halv tre på natten, eftersom familjen vi jobbar för hade Aussie bbq med några kompisar. Som tur var behövde vi inte gå upp klockan fem som vanligt dagen efter, utan fick sovmorgon till sju och fick dessutom sluta några timmar tidigare. I bilen vi använder hade mamman i familjen lämnat massa filmer, popcorn, gröt (vi hade sagt att vi hade slut på frukost) och två bitar kaka. Detta gjorde vår dag.
Emilia täckt i kobajs efter rengöring av kotrailer med högtryckstvätt och Clara vaktar två av hästarna som snart ska jobba i kohagen.
Trots hur dåligt allting kändes i början, är vi fortfarande kvar på samma farm. Det är riktigt långa dagar och hårt arbete, men vi överlever. Under de tre veckor vi varit här har vi fått testa på många nya saker och fått uppleva riktigt farmliv. När vi läste annonsen för detta jobb, förstod vi inte riktigt vad arbetet faktiskt gick ut på. Nu är vi inte bara farmarbetare, utan även händer åt en man som är förlamad efter en helikopterolycka. Detta är också en ny erfarenhet för oss båda.
Just nu känns det ganska jobbigt att vara här och det vi ser fram emot varje dag är måltiderna och kvällarna. När vi orkar sätter vi på en film, men det slutar oftast med att Clara somnar efter 5 minuter.
Nu har vi varit i Australien i 8/9 månader och vi känner båda att vi längtar hem. Vi har inte bestämt oss för hur länge vi ska stanna här, men det blir ett tag till i alla fall. Vi ska försöka att uppdatera här på bloggen när vi får tid och internet fungerar.
//Clara och Emilia
Malin Karlsson
Hahaha, skräll att Clara somnar efter fem minuter när man ser film...